anskb

"Få ämnen är så laddade och avskydda. Vissa beter sig som om de vore allergiska; de sätter en hand för munnen och lägger benen på ryggen. Andra drabbas av något som liknar ett raseriutbrott; ögonen svartnar, fradga bubblar ur mungiporna och näsborrarna vidgas. Några skrattar hånfullt och lyfter upp det mellan pekfinger och tumme och rynkar kraftigt på näsan.

Den här krönikan ska handla om feminism.

är du kvar? 

När denna text var skriven kom tidningen ( förra veckans Bollnäsnytt) med AnnaSara Dahrén Formgrens senaste krönika ut. En viktig och välskriven sådan. Min första tanke var att förkasta den här texten, eftersom risken att läsare skulle opponera sig mot upprepningar kändes överhängande, men istället valde jag att se sammanträffandet som ett tydligt bevis för att diskussioner kring detta ämne ÄR av yttersta vikt. 

Att diskutera feminism är problematiskt och absolut inte riskfritt.

om du ska kalla dig feminist bör du vara beredd på aggressivt mothugg, hotfulla blickar och djupa suckar. Endera blir du bemött som en provokativ och dryg manshatare eller som en naiv och hopplös dåre. Men vad innebär det egentligen att vara feminist? 

På Wikipedia står det att feminism är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Feminismen definierades i en tid då kvinnors liv var kraftigt begränsande och blev på så vis en rörelse för att frigöra kvinnan och låta henne outveckla sina egna förmågor. En del skulle hävda att feminismen hör till det förflutna - att det som var det grundläggande målet är uppnått. Vi har feminister att tacka för kvinnors rösträtt, lika rättigheter, rättsliga skydd, fri abort, högre löner och så vidare, men feminismen nöjer sig inte förrän det råder jämlikhet mella könen; feminismen är kampen för jämställdhet. Har vi ett samhälle där vi behandlas lika oberoende av vårt kön?

 

målet för de feministiska rörelserna är alltså jämställdhet. So far so good. Men det är strävan efter att uppnå målet som är den stora utmaningen. Feminister anser att samhället inte är jämställt och kräver därför en förändring - vanor ifrågasätts och strukturer (som kan vara väldigt bekväma att hålla sig inom) synas.

jag hör ofta personer säga att de är trötta på feminister och att de tycker att alla borde få vara precis som de är. Men jag skulle säga att det är ju precservad feminismen strävar efter; sett alla ska få vara precis som de vill utan att känna sig intvingade i snäva könsroller med tillhörande mönster och identiteter. Ett annat motargument brukar vara att feminister är ute efter att störta mannen och istället bli överordnad honom - men det är ju inte jämställdhet. Feminismen strävar efter att rasera hierarkier och inte efter att skapa nya.

dessutom har motståndare lyckats med att skapa bilden av feminismen som uteslutande en kvinnofråga - men hela samhället skulle må bra av att vara jämställt. Feminismen är inte en exkluderande ideologi (om än inte en enhetlig) utan en inkluderande sådan - den är en demokratisk strävan, för alla människo." 

 

 

Så löd Therese Bonneviers krönika i veckans Bollnäs nytt. Jag tyckte den var så bra så jag blev tvungen att hänga ut den här, men vad gör det? Det är ju bara bra, så kan ni, mina vänner som inte orkar vara insatt i vad det är för samhälle ni lever i, läsa det här iaf. Något bra. 

Jag har fått frågan: hur orkar du vara så insatt i något så ointressant som feminism, eller ja, politik i huvudtaget? 

Jag har ett svar, två meningar och 40 ord : jag bryr mig om i vilket samhälle jag ska leva i i hela mitt liv och jag vill leva så bra och lyckligt som möjligt så jag är redo att satsa och göra skillnad. Allt handlar om viljan och lycka.