anskb

Angående Tyfonen i Filippinerna som ni borde ha hört om så är jag så himla orolig över hur min familj och vänner har det. Givetvis är det inte min riktiga familj, men jag kan kalla de för det då de verkligen känns som en familj för mig, plus att jag har en äkta kusin där borta som bara är två år. 

 

Jag pratade med pappa och han berättade en liten del av kaoset där borta. Vi bor på en ö som heter Caticlan. Där bor det fattiga människor med eller utan jobb med mini-mini-minimal lön. På området där min familj bor finns ett fåtal cementhus och massor av bambuhyddor som folk bor i. Allt är förstört. Vårat hus, Lynns (pappas festmö) hus är av cement, det klarade sig men utan tak på översta våningen. Just när tyfonen höll hus så skyddade sig hela familjen i vårt hus på övervåningen, Alla bambuhyttor var ju bortblåsta och de hade ingen annanstans att skydda sig på. Men tyfonen blev ju bara värre och värre, och precis när de bestämde sig för att gå ner till källaren istället så far taket iväg. För att komma til källaren måste man ut ur huset, ner för trappan och sen gå in i källaren. 

 

Mycket mer har  jag inte hört, men jag vet hur det ser ut där då jag sett bilder och det är bara så hemskt! 

 

Nu längtar jag bara till den 21 december då jag, mamma och patrik ska ner till filippinerna och hjälpa till och bygga upp samhället där lite. Det kommer kännas så bra att få hjälpa till och stödja de alla. 

 

 

Lite bilder från när jag var till min familj senast. tryck på bilderna för större format. ( de är snodda från lynns fb)