anskb

Titta vad jag hitta, skrattade igenom hela videon!   

 

Det många inte vet om mig är att jag känner av andlighet. Jag känner alltså av om det är en död själ i närheten av mig. Så var det för tre år sedan iaf. I tre år nu har jag blivit mer öppen för varje år som gått. Och nu kan jag inte bara känna av dem, jag hör dem halvtydligt och jag ser dem. Om jag vill då förstås men det är inte varje gång jag får välja. För någon natt sedan när jag låg i min säng och inte kunde sova hörde jag en kvinna från skogen som gick och grät. Hon sa gång på gång "hjälp mig, snälla hjälp mig." Vilket resulterade i att jag inte alls kunde sova. Jag kan ibland höra Bruno ( min gamla hund som vi gav bort till dem som bodde här innan) försöka skälla. Jag kommer ihåg att han verkligen inte kunde skälla utan det lät mer som att han gnydde (?). Honom hör jag. Han dog här pga ett eplepsianfall. Jag saknar honom så mycket och det är faktiskt en trygg känsla jag får jag jag känner av honom. Han var min bästa vän de få åren. 

 

Detta är ju något jag allt mer blir van vid då jag går i skolan på heden, där en av byggnaderna är ett gammalt psyksjukhus. Så där känner jag ju av det dagligen och det är inte något jag tänker på när jag väl är där. Jag kände förut en skam över vad jag kände av och ringde alltså hem en kvinna som skulle "stänga av mig" så att jag slapp. Men hon lyckades inte och det är jag idag glad över. Jag har accepterat det nu, och jag vet att om någon i min familj eller vänner dör kommer de aldrig vara död för mig. 

 

 

Nu väntar jag på sushi, jag som längtat!

 

1. Jag älskar att gosas, mysa, krama och pussas. Vilket jag gör med alla mina vänner. Jag tycker att visa kärlek med kroppspråk är viktigare än att visa kärlek med ord.

 

2. Jag har diagnosen Bipolär. Det är min sjukdom och min personlighet. 

 

3. Jag är feminist. Varför? Jo, för att jag vet om vilket samhälle vi lever i, ett patriakalt samhälle. Jag vägrar blunda för det, blundar jag som förnekar jag. Jag vill vara med i kampen om ett jämställt samhälle där alla får vara sig själva och där de sjuka idealen inte finns. 

 

4. Jag älskar hud och den mänskliga kroppen. Och jag hatar att den är sexualiserad, speciellt kvinnans kropp. 

 

5. Jag är kär i min fisk, Lufsen. Han är den ända jag pratar om allt med för jag vet att han håller käften.

 

6. Jag kan ibland vara en himla dryg människa, särkilt när jag är i min maniska period. 

 

7. Jag har nu 11 planerade tatueringar jag ska göra. Men det blir fler.

 

8. Jag älskar att pyssla, skriva fota, leka i photoshop och träna.

 

9. Jag är danslärare på KarmaTräningscenter.

 

10. Det jag gör på veckodagarna är plugga, träna, spela, läser/kolla serie, ÄTA och sova.

 

Varje kväll tänker jag att nu, nu ska jag slänga rakbladen jag har gömda i mitt rum. Men det händer aldrig. Det spelar ingen roll på vilket humör jag är på, om jag känner mig svag eller oövervinlig. Det händer aldrig. För rädslan finns fortfarande där, tar över mig, vinner över mig, mörknar mig. Så fort jag lägger mig till sängs om kvällarna är det rakbladen jag tänker på. Hur vackert det skulle vara att få se blodet rinna. Känslan när bladet skär sig genom mitt skin och ådror. Det är en vana som är svårt att skaka ur huvudet. Jag försöker, i really do. Jag minns faktiskt inte senast jag skärde mig men jag vet att jag gjort det detta skolår. Om någon bara kunde se in i min själ och känna den lusten och smärtan jag bär på, om någon bara skulle förstå. Know the water´s sweet but blood is thicker. 

Jag är inte stabil än, lite men inte tillräckligt. Jag kan fortfarande gå felvägar när det gäller hur jag ska betee mig och göra. Monstren är fortfarande kvar i mitt huvud och det är svårt att tänka på något annat när de väl kommit in. "Gör det, gör det bara!" Jag är inte fri, jag är långt ifrån fri från min sjukdom. Jag kommer alltid att ha med mig den, kommer aldrig bli av med den. Min sjukdom är också min personlighet så det finns inte mycket att ändra på, bara förbättra. Jag försöker varje dag att vara stark, stå upp och sträcka på mig för att inte falla samman platt på golvet och för att drukna i tårar. Jag vill inte att någon ska se mig så, så sårbar och liten. För jag vet att jag kan vara stark. Jag är stark. Men monstrena... och rädslan... det är inte rättvist. Hur kan det vara rättvist? 

 

Just nu i skrivande stund så vet jag inte exakt vart jag befinner mig, men jag vet att jag är på någon av filippinernas öar och chillar. Under tiden så är det julafton hemma i sverige och i Bollnäs fyller min bästaste vän 16 år!! God jul till alla och grattis till Filippa! :* (nostalgi bilder kommes)

 

 

Var på ett efterlängtat Body Combat-pass igår, vilket så sjukt skönt. Det är ett av mina favoritpass och jag tror faktiskt att det ligger högst upp på listan! På 55 minuter bränner du 737 kalorier några fler tummen upp's är:

+ Förbättrar hjärt-och lungfunktion och minskar risken för hjärtsjukdomar. 

+ Tonar och formar viktiga muskelgrupper.

+ Bränner kalorier för en smalare kropp.

+ Förbättrar koordination och smidighet.

+ Förbättrar bentäthet.

+ Förbättrar hållning och grundläggande styrka och stabilitet.

+ Bygger självförtroendet. 

 

 Den här magen ska vara tillbaka tills jag åker iväg på semester, därför har jag nu bokat in de pass jag ska gå på tills dess. På två veckor, 2 kg, en frisk alicia och inga onyttigheter! Nu har jag legat i sängen och varit sjuk allt för länge! 

 

Måndag: Sh'bam

Tisdag: BodyCombat

Onsdag: Vila

Torsdag: Power step

Fredag: After Work(?) + Sh'bam

 

Måndag: Sh'bam

Tisdag: BodyCombat

Onsdag: Vila

Torsdag: BodyCombat

Fredag: After work (?) + Sh'bam

Igår var det julskyltning och till det bakade jag Gluten&Laktosfria lussebullar. Väldigt goda blev de och sålde slut snabbt. På torget fanns det massvis med godsaker, dans och luciatåg till nöje. Det var en mysig kväll men jag ångrar mig lite faktiskt att jag var ute i kylan så pass länge som jag var för nu ligger jag hemma i sängen med ûberförkylning och feber. Jag råkar aldrig bli frisk. Må det bero på mitt väldigt lite fungerande immunförsfar som jag försöker uppliva med alla dess vitaminer och mineraler. Det är trist, det är det, väldigt. 

  

 

Idag säger jag grattis till mina små änglar. Neo och Noa fyller nämligen två år idag. Gud så tiden går fort och så lite jag hinner se er. 

Är det så viktigt för er att det ska heta negerboll och inte chokladboll? För er som nu tycker det, vill ni inte värna om allas mående? Då ordet "neger" betyder "svart" på spanka och några andra språk så har europeér århundrande tillbaka användt ordet "neger" i negativa meningar. Då de sprungit efter en mörkhyad person i en, för den mörkhyade, hotfull situation och skrikit fraser som ex.  "negerjävel". 

"Det har alltid hetat chokladboll" är för mig det sämsta argumentet att komma med i en disskution om detta. Jag hittade en länk på facebook om just detta och tycker ni också bör läsa vad jag läste. Du läser då från ett afrosvenskt perspektiv på frågan om ordet "negerboll". En riktig tankeställare till er naiva människor där ute som gärna vill äta en "negerboll".